Varför?

Varför ska pengar vara ett stort problem hela tiden? Det är typ som att pengar avgör precis allt.
Jag har aldrig varit sparsam och kommer förmodligen aldrig bli det heller. Jag har alltid vart en slösa och Lisa har varit en spara, jag är ett svart får och Lisa är? Vitt får? Har aldrig hört talas om att motsatsen till svarta fåret i familjen skulle heta vita fåret men då har jag hittat på det nu.
Om man ska jämföra mig och min syster är vi som natt och dag, hon är blond och ljus jag är brun och ja du, inte mörk men, hon har eget HUS jag bor i en andrahanslägenhet, hon har haft samma pojkvän i säkert 5 år nu, jag har aldrig lyckats hålla kvar en kille mer än en vecka, hon har fast heltidsjobb med bra lön, jag har absolut inte fast jobb och definitivt inte bra lön, hon har körkort jag har busskort, hon är händig, iderik, teknisk som fan, smart, hon är lite som McGyver hon kan bygga ett hus av en tändsticksask medans jag knappt kan få ihop ett ikea bord.
Men åh andra sidan så skiljer det 6 heeeela år så jag kanske oxå får dom grejerna hon har...

Sen så har jag tänkt på en annan sak, är kärleken verkligen blind? Om man tänker efter så är den ju det, man försvarar jämt den man är kär i vad det än gäller (nästan), man vill inte inse sanningen och deras negativa sidor blir helt plötsligt positiva på något konstig sätt. Man tränger bort alla dom dåliga tankarna och tänker bara goda, kanske därför man är så glad när man är lyckligt kär? Men då borde det vara så hela tiden spelar ingen roll om man är kär eller inte tänk om man kunde tänka så om alla? Då borde ju allt vara frid och fröjd. Men vad vet jag, jag har aldrig varit lyckligt kär, bara halvt lyckligt kär.. då vill jag vara helt snart..


Apropå ingenting Yoggi Vanilj med sommarbär är så god så det är helt sjukt.

Dags för avmejk och Sex And The City.

Sleep tight.